En stark och rörlig bål och rygg
Den motoriska kontrollen av djupa och ytliga rygg-och bålmuskler är förutsättningen för att uppnå en god bålstabilitet. De djupa, mer lednära, ryggmusklerna är gjorda för att i mer eller mindre grad alltid vara aktiva och ständigt kontrollera ryggkotornas position gentemot varandra. De är fulla med proprioceptorer för att upprätthålla balansen runt bålen, de är inte speciellt starka men de är många till antalet och jobbar i grupp och släpper aldrig sin styrnings-kontroll av rygg och bål.
De ytliga ryggmusklerna är betydligt starkare och är de som ansvarar för att böja ryggen i olika riktningar. De klarar att hantera mycket stor belastning men är inte speciellt uthålliga och klarar inte att arbeta statiskt mer än några minuter. De är inte heller speciellt bra på att kontrollera ryggradens ledsystem och kan inte åstadkomma mjuka, väl avvägda rörelser mellan ryggkotorna.
Det bästa för att uppnå ett bra samspel mellan djupa och ytliga rygg-och bålmuskler är att låta alla vardagsrörelser starta från ett läge där ryggraden är i neutral position. I det läget provoceras inte samspelet mellan musklerna och ryggens ledsystem tolererar belastning bäst. Under långvarigt sittande, stående, gående och under både lätt och tungt arbete med armar och ben är detta viktigt. Om samspelet mellan djupa-och ytliga muskler fungerar på detta sätt har man en känsla av att kunna lita på sin rygg, den är stark och rörlig och klarar alla typer av belastning på ett sådant självklart sätt att man inte är medveten om att man har en rygg.
Om ett annat viloläge än det neutrala sker under längre tid, som vid långvarigt sittande med böjd rygg. Eller t.ex om rörligheten i en eller båda höftlederna minskar kan inte längre ryggens leder behålla sitt neutrala läge eftersom de då tvingas kompensera för den bristande rörligheten i höftregionen. Det vanliga är att detta sker i en bestämd rörlighetsriktning och problem uppstår ofta om det fortgår under en längre tid. Den extra rörlighet som ryggen måste göra under vardagslivet försvårar samspelet mellan djupa och ytliga muskler och irriterar delar av ledsystemet. Till slut riskerar man att ett smärttillstånd uppstår i ryggen med rörelseinskränkning och belastningssmärta.
Om rörligheten i skulderpartiet minskar under längre tid och ryggen ständigt måste kompensera för detta uppstår besvär på samma sätt. Det är helt enkelt en fråga om graden av exponering. Hur mycket ryggen och hur länge ryggen måste kompensera. Det är heller inte alltid som det uppstår besvär av sådan kompensering. Belastningskänsligheten i ryggen beror på en mängd olika faktorer där graden av exponering ställs mot vävnadstoleransen.
Då balansen och samspelet rubbas mellan djupa och ytliga bål-ryggmuskler är det främst de djupa musklerna som slutar fungera som de ska. De ytliga musklerna som är starka och mindre uthålliga försöker kompensera. Att kunna kontrollera ryggraden och bli bålstabil under arm-och ben rörelser är viktigast. Då de djupa musklerna blir inhiberade sker den fortsatta stabiliseringen av ryggen genom kontraktion av ytliga muskler. En sådan kompensation inte bara ökar belastningen mellan ryggradens kotor, den tvingar också de ytliga musklerna att arbeta statiskt, något de inte är gjorda för. Det är lätt att se att detta medför en ökad belastningsintolerans i ryggen, ökad trötthet i ryggens muskler, minskad rörlighet och en försämrad förmåga att stå länge att sitta utan ryggstöd, att lyfta och att röra på ryggen. Ryggen blir helt enkelt stelare och känsligare.
Lyckligtvis kan samspelet mellan djupa- och ytliga ryggmuskler återupprättas igen genom rätt träning. En träning av motorisk kontroll som börjar med specifik aktivering av de djupa musklerna för att sedan i allt större utsträckning aktivera både djupa och ytliga ryggmuskler tillsammans.
Alla träningspass i TpR är upplagda med detta syfte. De träningspass för långvariga nack-och ryggbesvär är speciellt framtagna för detta syfte.
